Plötsligt drar jag armen över skrivbordet.

På mitt skrivbord i ateljén ser jag just nu: ett diplom

för ”väl genomförd koppelkurs” på R+ hundskola,

en kalender som är tom vissa veckor och full andra,

en kruka med barntuschpennor och dammiga

penslar, pixliga utskrifter med serier som jag

dissade när jag valde vad som skulle få vara med i

min nya seriebok, en död väldigt torr spindel, ett

anställningsavtal från Malmö stad med ”tidsbegr.

anst” som jag inte har skrivit på än, en pennvässare

som en grön pennspets fastnat i, ett häfte med

miniatyrbilder från Power point-presentationen

Starta eget på Skatteverket, tusentals små bitar

linoleum som ser ut som avbitna naglar som jag

har karvat ut ur en linoleumplatta, en tom flytande

tusch-flaska med det där tuschet som luktar

mossa, en söndrig högtalare som fungerar om

man vrider sladden på rätt sätt och sen lägger en

akrylfärgstub under, fem limstift, ett elaggregat till

tatuering, en glasburk med caps till sprayburkar och

ett oanvänt set med gouachefärger. Ovanför på

väggen ser jag en tavla med en mandala som jag har

målat när jag påbörjade ett projekt att göra mandalas

som är ojämna och fel, istället för perfektionen

de egentligen går ut på, jag ser en gammal palett

med massa utblandade färgklickar på som jag hängt

upp för att det ser så konstnärligt och spontant ut,

och en teckning av Hanna Stenman med massa

små figurer där jag alltid hittar nya detaljer.

Plötsligt slutar jag med att bara sitta och stirra, jag

sträcker mig bort till byrån bredvid skrivbordet,

drar ut tredje lådan, lyfter först undan dom där

fina pappersdukarna jag köpte på Asian livs vid

Möllevångstorget, en bunt med damtidningar från

50-talet och ett halvfullt skissblock jag senast

ritade nånting i 2007, underst ligger ett stort block

som jag plockar fram. Jag drar armen över skrivbordet

för att få undan en del av grejerna, en kopp

med kaffe från igår där mjölken har lagt sig som en

marmorering på ytan välts nästan ut, bestämmer

mig sen för att skissa med en stiftblyertspenna som

jag skakar men märker att stiften är slut i, hittar

nya i en gammal cigarrlåda som tillhört min farfar,

öppnar locket men dom ramlar ut på betonggolvet.

Det är svårt att hitta dom för golvet är grått och

ojämnt, Batteribolaget hade sina lokaler här innan

och golvet har blivit frätt av batterisyra, och när jag

böjer mig ner ser jag en konstig fläck på trasmattan.

När kom den dit? Jag reser mig upp på stolen igen

och pillar in ett stift i pennan.

 

Om Lisa Ewald:

Lisa Ewald är illustratör och har till Bästa Biennaltidningen 2017 producerat två illustrationer. Under Bästa Biennalen 2015 deltog Lisa i utställningen hus+boll=träd på Ystads konstmuseum och under Bästa Biennalen 2019 medverkar hon på flera ställen:  Åvallafestivalen i Ystad 19 juni , Malmöfestivalen 18 augusti och på Malmö Konstmuseum under själva konstbiennalen.  Se mer om henne på alltkommerblibra.blogspot.com och Instagram: @leezaewald.