I utställningen medan allting pågår visades installationer och verk som kombinerar välbekanta föremål från vardagen med detaljer i gjutet glas. Verken och installationerna är ofta kopplade till berättelser med fokus på relationer och det mellanmänskliga. Detta lyser också igenom i att många av verken uppmanar till kontakt och interaktion. Camilla Caster har gjort glaset tillgängligt och taktilt och flyttat ut det ur finrummet.

Camilla Caster belyser och utforskar gärna det obekväma och det som skaver. Hon utgår alltid från egna erfarenheter och upplevelser, men genom att använda sig av material och referenser till en vardag vi alla delar skapar hon förutsättningar för ­betraktarens igenkänning och delaktighet. De små och de stora sammanhangen, ­individuella och kollektiva upplevelser, vävs samman, skapar mening, skapar sammanhang, skapar frågor.

På denna workshop skapade deltagarna en installation med bortslängda föremål tillsammans med konstnären Birgitta Godlund. I det mest bekanta finns ofta både något skrämmande och något tröstande. Hur kan vi få dessa bortslängda föremål att skapa tröst istället för obehag? Vad är det som gör att vi upplever något som skrämmande och obehagligt eller tröstfullt?

Workshopen inleddes med en visning av Camilla Casters utställning medan allting pågår, där Camilla Caster med ganska små medel lyckas få saker och ting från vardagen att te sig främmande och kanske lite skrämmande, men som tur är kan man också hitta en hel del tröst i hennes installationer.