Bästa Biennalen TILL
TOPPEN
Öppna Stäng
 

Möten med minnen

Anna Norberg

Bästa Biennalens egen Anna Norberg var tidigare i vår på utbildning i Möten med minnen, visningar för personer med demensdiagnos. Här kommer hennes rapport från två givande dagar i Stockholm.

 

I januari och februari deltog jag i ett uppstartsmöte tillika en grundutbildning i Möten med minnen – visningar för personer med demensdiagnos. Grundutbildningen som var kostnadsfri arrangerades av Demensförbundet, Svenskt Demenscentrum och Nationalmuseum i Stockholm. Första träffen var på Silviahemmet och den andra på Nationalmuseum. Bland deltagarna fanns olika museer från runt om i Sverige representerade, bland annat Göteborgs konstmuseum, Sagomuseet i Ljungby, Kulturparken i Småland, Bohusläns museum, Uppsala konstmuseum, Stadsmuseet i Stockholm, Livrustkammaren, Nobelmuseet och Moderna Museet.

Lite kort om Stiftelsen Silviahemmet:
Silviahemmet ligger på Ekerö i Stockholm och grundades av H.M. Drottning Silvia 1996. Hemmet erbjuder dagverksamhet för yngre och äldre med demenssjukdom. På hemmet finns Silviasystrar som är specialiserade på demensvård. Silviahemmet utbildar olika yrkeskategorier inom vård och omsorg som i sitt dagliga arbete möter personer med demenssjukdom, till exempel inom hemtjänsten, på vårdboenden och sjukhus. Även utbildningar för anhöriga genomförs regelbundet. Blivande Silviasystrar erbjuds praktik på dagverksamheten. Silviahemmet samarbetar med Sophiahemmet Högskola som årligen examinerar Silviasystrar och Silviasjuksköterskor med spetskompetens inom demensvård.

Källa: www.silviahemmet.se

Om Sophiahemmet Högskola: www.shh.se

 

På Silviahemmet fick vi träffa en Silviasyster som berättade om hemmets historia och verksamhet. Sedan följde en längre introduktion och fördjupning i vad demenssjukdom, kognitiv diagnos, är och vilka typer av demens det finns och hur dessa påverkar olika delar av hjärnan. Det var givande och väldigt intressant att lyssna på men också känslofyllt och svårt.

Grunden och inspirationen till Möten med minnen finns i programmet Meet Me utvecklat av MoMa i New York:  https://www.moma.org/visit/accessibility/meetme/

 

Syftena med Möten med minnen är flera. Dels handlar det om att bryta social isolering genom att erbjuda en givande och glädjefylld stund för den sjukdomsdrabbade tillsammans med en anhörig, vän eller vårdpersonal, och dels att få känna sig delaktig och inkluderad trots en svår diagnos.

På Nationalmuseums hemsida står det:

Möten med minnen grundar sig i Alzheimerfondens landsomfattande projekt (2013–2015) med samma namn, riktat till människor som drabbats av någon form av demenssjukdom. Projektet var ett samarbete mellan Alzheimerfonden, Nationalmuseum, Demensförbundet och Svenskt demenscentrum. Ett flertal museer arbetar idag med Möten med minnen-visningar.

Källa: https://www.nationalmuseum.se/visning-möten-med-minnen

 

På Silviahemmet fick vi också lyssna till en person med demenssjukdom som berättade om sin upplevelse och erfarenhet av Möten med minnen på Nationalmuseum. Det var väldigt fint och jag har nog aldrig hört en sådan uppskattning av konstpedagogens yrkesroll som då. Vi var flera som blev både rörda och stärkta.

Dagen efter besökte jag och en kollega Nationalmuseum för att titta på ateljéerna och få en rundvandring i Villa Curiosa av Lena Eriksson, chef för den pedagogiska enheten.

Mer om Villa Curiosa: https://www.nationalmuseum.se/utst%C3%A4llningar/villa-curiosa

 

Efter rundvandringen fick jag gå med på en visning tillsammans med Jeanette Rangner Jacobsson och en  Möten med minnen-grupp från Demensförbundet.

Jeanette Rangner Jacobsson är intendent för den pedagogiska enheten på Nationalmuseum och en  av initiativtagarna till Möten med minnen i Sverige. Läs en kort intervju här: https://www.demensforbundet.se/wp-content/uploads/2020/01/Demensforum4-2019-slutversion.pdf

Inför visningen samlades vi på en bestämd plats. Gruppen får innehålla ett maxantal runt 10–15 personer, annars blir det för rörigt och ofokuserat. Jeanette försåg oss med hörlurar och en liten mottagare. Själv bar hon mikrofon så att vi alltid kunde höra henne tydligt var hon än befanns sig. Det ingav både trygghet och nödvändigt fokus i de stora salarna och ytorna inne på Nationalmuseum.

Det fanns många viktiga saker att tänka på, bland annat att hålla ett lugn och vara beredd på att tiden kanske inte kan hållas som planerat, den kan förskjutas och dra över. Därför är det bra att samlas trettio minuter innan visningen börjar och att själv vara på plats för att möta upp och ta hand om de som kommer. När gruppen väl är samlad så startar visningen. Under själva visningen är det samtalet som är i fokus. Verken, som endast är få till antalet, är utgångspunkterna för samtalet och upplevelsen. Man kan säga att det är nuet som är utgångspunkten, det som händer här och nu i rummet. Frågorna som Jeanette ställde var öppna, med varken årtal eller namn, och hon repeterade det som sades så alla kunde höra i sina hörlurar.

Jag var helt uppslukad av samtalen som uppstod. Sakta, sakta öppnades olika världar upp med mycket skratt och mycket allvar. Visningen avslutades med kaffe och kaka i ateljén. Alla kaffekoppar såg olika ut inköpta på loppmarknader. Tanken är att även kaffekopparna kan bli till ett samtalsämne, kring mönster, färger, modeller. Under fikat delade Jeanette ut utskrifter i A5 av de verk som vi tittade på tillsammans under visningen. Ett sätt att bevara samtalen och stunden på museet.

Konceptet Möten med minnen är utvecklat av MoMa och fungerar väldigt bra. Även för mig var det viktigt att ta med mig erfarenheten och upplevelsen på ett enkelt sätt i väskan. På baksidan av bilden går det att göra små anteckningar. Efter visningen blev allting på riktigt på ett annat sätt. Jag kände ett större allvar. Ett ansvar.

Det tredje tillfället av grundutbildningen var två veckor senare, åter på Nationalmuseum. Då fick vi en genomgång i hur vi ska lägga upp visningar och ta kontakt med lokala föreningar. Vi fick även genomföra olika övningar tillsammans utifrån bild och objekt. Samlade var konst- och museipedagoger från olika håll i Sverige. Dimitra Polidis från Medelhavsmuseet i Stockholm berättade om hur de jobbar med Möten med minnen.

Läs om Medelhavsmuseets arbete här:
http://www.varldskulturmuseerna.se/medelhavsmuseet/om-museet/tillganglighet/moten-med-minnen-pa-medelhavsmuseet/

 

Stärkt av dessa dagar är det nu tid att påbörja arbetet på Ystads konstmuseum som tidigare haft ett program i Möten med minnen initierat av Anna Lönnqvist, före detta intendent för samlingarna.  Eftersom min tjänst är delad, som projektutvecklare för Bästa Biennalen och som konstpedagog för Ystads konstmuseum, ska det bli väldigt intressant att jobba med Möten med minnen.

 

Anna Norberg

 

P.S. Läs Johanna Rosenqvists artikel Dialogbaserad konstpedagogisk metod i praktiken i vår tidning: https://bastabiennalen.se/wp-content/uploads/2019/09/Tidning_B2019_H%C3%B6guppl%C3%B6st.pdf

 


Foto: Anna Norberg