Plötsligt drar jag armen över skrivbordet.
På mitt skrivbord i ateljén ser jag just nu: ett diplom
för ”väl genomförd koppelkurs” på R+ hundskola,
en kalender som är tom vissa veckor och full andra,
en kruka med barntuschpennor och dammiga
penslar, pixliga utskrifter med serier som jag
dissade när jag valde vad som skulle få vara med i
min nya seriebok, en död väldigt torr spindel, ett
anställningsavtal från Malmö stad med ”tidsbegr.
anst” som jag inte har skrivit på än, en pennvässare
som en grön pennspets fastnat i, ett häfte med
miniatyrbilder från Power point-presentationen
Starta eget på Skatteverket, tusentals små bitar
linoleum som ser ut som avbitna naglar som jag
har karvat ut ur en linoleumplatta, en tom flytande
tusch-flaska med det där tuschet som luktar
mossa, en söndrig högtalare som fungerar om
man vrider sladden på rätt sätt och sen lägger en
akrylfärgstub under, fem limstift, ett elaggregat till
tatuering, en glasburk med caps till sprayburkar och
ett oanvänt set med gouachefärger. Ovanför på
väggen ser jag en tavla med en mandala som jag har
målat när jag påbörjade ett projekt att göra mandalas
som är ojämna och fel, istället för perfektionen
de egentligen går ut på, jag ser en gammal palett
med massa utblandade färgklickar på som jag hängt
upp för att det ser så konstnärligt och spontant ut,
och en teckning av Hanna Stenman med massa
små figurer där jag alltid hittar nya detaljer.
Plötsligt slutar jag med att bara sitta och stirra, jag
sträcker mig bort till byrån bredvid skrivbordet,
drar ut tredje lådan, lyfter först undan dom där
fina pappersdukarna jag köpte på Asian livs vid
Möllevångstorget, en bunt med damtidningar från
50-talet och ett halvfullt skissblock jag senast
ritade nånting i 2007, underst ligger ett stort block
som jag plockar fram. Jag drar armen över skrivbordet
för att få undan en del av grejerna, en kopp
med kaffe från igår där mjölken har lagt sig som en
marmorering på ytan välts nästan ut, bestämmer
mig sen för att skissa med en stiftblyertspenna som
jag skakar men märker att stiften är slut i, hittar
nya i en gammal cigarrlåda som tillhört min farfar,
öppnar locket men dom ramlar ut på betonggolvet.
Det är svårt att hitta dom för golvet är grått och
ojämnt, Batteribolaget hade sina lokaler här innan
och golvet har blivit frätt av batterisyra, och när jag
böjer mig ner ser jag en konstig fläck på trasmattan.
När kom den dit? Jag reser mig upp på stolen igen
och pillar in ett stift i pennan.
Om Lisa Ewald:
Lisa Ewald är illustratör och har till Bästa Biennaltidningen 2017 producerat två illustrationer. Under Bästa Biennalen 2015 deltog Lisa i utställningen hus+boll=träd på Ystads konstmuseum och under Bästa Biennalen 2019 medverkar hon på flera ställen: Åvallafestivalen i Ystad 19 juni , Malmöfestivalen 18 augusti och på Malmö Konstmuseum under själva konstbiennalen. Se mer om henne på alltkommerblibra.blogspot.com och Instagram: @leezaewald.