Konstpedagogik i förändring – Inspiration

Bästa Biennalens konferens Konstpedagogik i förändring – Inspiration

 

Den 23 november 2020 bjöd Bästa Biennalen tillsammans med Konstpedagogiskt nätverk i Skåne in till en förmiddagskonferens över Zoom. Temat för konferensen var Inspiration med ett sextiotal deltagare från olika regioner runt om i Sverige. En jättetrevlig och givande förmiddag.

Här följer en liten summering av konferensen för alla nyfikna och intresserade att läsa och ta del av.

Vi befinner oss i en märklig tid, ogripbar på många sätt och samtidigt ytterst konkret med åtgärder och restriktioner, inställda evenemang och stängda arbetsplatser. Jag hoppas verkligen att vi inom en snar framtid har så pass mycket distans till ”dessa tider” att vi på riktigt kan se och förstå de förändringar och förskjutningar vi just nu går igenom, liksom styrkor och svagheter, och alla nya erfarenheter och kunskaper.

Det finns så många nivåer i det som sker nu, i allt från det personliga i oro över familj och vänner till det professionella med en kalender uppbokad av möten och planering i Teams och Zoom. Jättebra med digitala möten på många sätt, och samtidigt uttröttande på ett annat. Jag har lärt mig mycket under det här året, både om mig själv och mina digitala fördomar och rädslor, och om gränser, att de många gånger kan överbryggas och förflyttas, samtidigt som nya uppstår. Jag har även lärt mig att se möjligheter där jag inte trodde att de fanns, samt vågat tro på de möjligheter jag anade fanns.

Som konstpedagog har avsaknaden att det fysiska rummet fått mig att vackla till och från i min yrkesroll: vad är och vad gör en konstpedagog utan alla skolklasser och besökare, projekt och samarbeten? Och jag har saknat diskussionerna, alla frågor och tankar som sker i stunden, i just det rummet, framför det verket. Vart sker det nu? Som Jenny Grönvall så fint sa i ett samtal vi hade: ”konst handlar om samtal och existens”.

Konferensens underliggande tematik, förutom inspiration, utgick således från en rad frågeställningar: Hur viktigt är det för barn och unga att möta och ta del av originalkonst, historisk som samtida? Hur mår sinnligheten i en digital tid? Saknar vi det fysiska rummet eller har vi hittat nya alternativa rum? Hur kan en samling aktiveras utifrån barns och ungas perspektiv?  Och vad finns det för metoder och erfarenheter vi kan ha med oss in till biennalåret 2021?

Lena Eriksson, chef pedagogik, och Helena Sjödin Landon, intendent pedagogik, på Nationalmuseum i Stockholm inledde konferensen med att berätta om Nationalmuseums pedagogiska satsning. Efter fem års omfattande renoveringar öppnades Nationalmuseum igen i oktober 2018 och i och med det gjordes särskilda satsningar på barn, unga och familj, bland annat med boken ”Pippi på konst”, utökade ateljéer och en ny utställningsyta dedicerad till barn och ungas möte med museets samlingar – Villa Curiosa. Som utgångspunkt för arbetet med både boken och Villa Curiosa var en ramsa på latin framtagen av Eriksson och Sjödin Landon: Curiosa, Oculus, Intellectus, Sensibus, Scientia, Fabrica. Eriksson och Sjödin Landon berättade att orden i ramsan beskriver de förmågor som vi människor behöver för att utforska konsten: nyfikenhet, seendet, tänkande och reflektion, våra sinnen, vetenskap och berättelser och skapandet naturligtvis. Villa Curiosa består av lika många rum som ord i ramsan och varje rum har olika karaktär baserat på ordens betydelser. Här är en länk där ni kan läsa om orden och rummen:  https://www.nationalmuseum.se/utst%C3%A4llningar/villa-curiosa.

Bakom rummens konstnärliga gestaltning och scenografi står scenografen Luise Midtgaard. Förutom ramsan hålls rummen samman av en berättelse om en flicka som tappat bort sin kikare och som bor på museet. I rummen kan besökaren följa olika spår, som till exempel skissblock utplacerade här och var.

Efter introduktionen bjöd Eriksson och Sjödin Landon med alla konferensdeltagare på en exklusiv digital vandring i realtid via mobiltelefon genom Villa Curiosa, rum för rum. Exklusivt för oss vuxna som annars inte har tillträde till rummen (utan barn). Vandringen fördjupade inblicken, diskussionen och förståelsen för hur pedagogiska metoder tillsammans med scenografi och rekvisita kan öppna upp möjligheterna för barn och unga att möta originalkonst samt stimulera till nyfikenhet och  upptäckarglädje. I skrivande stund är Nationalmuseum stängt så titta gärna in på hemsidan för uppdaterad information: www.nationalmuseum.se

I konferensens andra programpunkt fick vi en inblick i ett annat rum och ta del av en annan konstsamling genom projektet och utställningen ”Kriget med mig själv” (från en låt av Imperiet) på Malmö Konstmuseum 2017. Projektet och utställningen var ett samarbete mellan Malmö Konstmuseum, Konstfrämjandet och Malmö Folkhögskola inom ramen för kursen Malmö Konstverkstad, en utbildning inom allmän linje med konst som profilämne.

I föredraget berättade konstnären Lisa Nyberg, Anna Johansson, intendent, och Sofia Landström, intendent förmedling och program, hur samarbetet initierades, dess syfte och utformning. Lisa Nyberg, konstnär och kursledare, redogjorde för Malmö konstverkstads olika moment där eleverna fick skapa och möta konst från olika perspektiv. Och genom utställningen och samarbetet med Malmö Konstmuseum fick de även en insikt i hur vad en konstsamling är och hur den fungerar. På så sätt fick de även bekanta sig med museets intendenter och andra yrkesgrupper. ”Tanken är att deltagarna ska få en förståelse för konsten och konstvärlden, alltså det sammanhang som konst görs och visas i, och dessutom en chans att uttrycka något de vill få sagt med bland annat konstutställningen som verktyg” berättade Nyberg. Tillsammans med Landström och Johansson fick eleverna en konsthistorisk översikt, en inblick i museets historia samt den fantastiska möjligheten att välja ut verk från samlingen till en utställning kring ett tema de själva diskuterade fram. Temat för utställningen blev psykisk ohälsa bland unga, ett aktuellt och viktigt ämne att lyfta fram och diskutera. Med vägledning och stöd från Nyberg, Landström och Johansson arbetade eleverna på plats på magasinet och i museet med att hämta, packa upp och hänga konsten. För att elevernas egna röster skulle komma fram och ta plats i rummet fick de själva skriva väggskyltarna till verken. Korta, poetiska och kärnfulla reflektioner kring verken som gav, i alla fall för mig när jag besökte utställningen, en mångbottnad och existentiell konstupplevelse. Johansson redogjorde i en reflekterande analys de lärdomar som museet fick med sig i samarbetet med kursen. Bland annat vad arkitekturen och rummen signalerar, hur de möter oss besökare. Hur det är att se sin egen arbetsplats utifrån andras perspektiv, erfarenheter och frågeställningar. Mycket kom att handla om självreflektion. Att i ett projekt som detta syna och se den konstvärld vi agerar och är verksamma i: Vem, vilka har tillträde till den och på vilket sätt? Vem, vilka har det inte? Vad innebär det att släppa kontrollen? Och vad är det egentligen som kontrollen envist håller fast vid? ”Kriget med mig själv” För mer information om projektet och utställningen: http://konstframjandet.se/aktuellt/kriget-med-mig-sjalv/

Hösten 2020 öppnades utställningen ”JEANNE” på Ystads konstmuseum med Elsa Ottosson, Melanie Hall och Metta Ahlner som alla läser andra året vid Ystads Gymnasium. Konferensen avslutades med en presentation av Elsa Ottosson om projektet och utställningen ”JEANNE”. Det var på eget initiativ som Ottosson tillsammans med Melanie Hall och Metta Ahlner kontaktade Ystads konstmuseums pedagoger Madelene Oldeman och Anna Norberg, mig själv, med förfrågan om att göra en utställning utifrån temat att växa upp som ung i Ystad. Mer specifikt, från tjej till ung kvinna. Ottosson, Hall och Ahlner hade frågat runt på flera ställen i Ystad men fick nej till svar, bland annat med motiveringen att temat var ”för PK”. Vi tyckte naturligtvis att idén var spännande och temat viktigt. Ottosson berättade om processen, hur den initiala tanken bakom utställningen var att inspirera andra unga i Ystad att våga vara kreativa och inte låta sig definieras av fördomar och föreställningar. I våra roller som pedagoger tog vi flera steg tillbaka för att inte styra projektet, snarare att handleda och ge stöd. Och vi var väldigt måna om att Ottosson, Hall och Ahlner skulle ingå och synas i museets ordinarie utställningsprogram på samma villkor som de andra utställande konstnärerna i huset. Också här låg utmaningen för oss i att släppa kontrollen över rummet. Det innebar att Ottosson, Hall och Ahlner själva sökte medel från La Source (https://www.leadersydostraskane.se/for-unga/) köpte in material, utformade rummet efter egna tankar och idéer, hängde verken och mötte pressen, både radio och tidning, samt höll i två presentationer under vernissagen. Ottosson, Hall och Ahlner utformade även visningar och workshops jämtemot skolan för att diskutera och medvetandegöra unga tjejers perspektiv och känslor inför omvärlden och jaget. Utställningen ”JEANNE” innehåller målningar i olja och akryl, fotografier samt teckningar. I verken finns alla tankar och känslor som uppstår i utvecklingen från barn till ung vuxen. Ottosson berättade hur de själva upplevde övergången som ”en udda tid fylld av förväntan, ängslighet och frigörelse”.  I skrivande stund är Ystads konstmuseum stängt. Om museet öppnas upp igen till den 12 januari så är utställningen förlängd till och med slutet av februari 2021. För uppdaterad information och text om utställningen: https://www.ystad.se/kultur/ystads-konstmuseum/

 

Ni får gärna kontakta mig om ni har några frågor och funderingar kring konferensen eller vill ha kontakt med några av talarna.

Allt gott!

Anna Norberg, verksamhetsutvecklare